För några år sen beställde jag Vogue mönster nr v1094
Nån dag senare när jag gick runt och fördrev tiden i tygaffärn, hittade jag det perfekta tyget.
Så började jag sy provklänningen i vanligt vitt tyg.
Ändra mönster är jättetråkigt!
Jag blev less och klänningen las på högen av påbörjade grejer.
Tills nu i början på sommaren.
Det som var kvar att ändras var väl egentligen inte så mycket, så det var bara att kasta sej över fintyget :)
Överdelen fick ändras lite till, jag hade ju aldrig satt nån dragkedja på provklänningen så passformen blev väl inte perfekt ändå.
Men det var bara insnitten som behövde ändras.
När klänningen nästan var klar tyckte jag den såg lite tom ut i midjan.
Funderade på en stor rosett, men kom fram till att ett svart band runt hela skulle bli bäst.
Och eftersom klänningen var i stort sett färdig, fick jag sy fast det för hand.
Jag ville ju inte ha några synliga sömmar.
När den skulle fållas fick jag lära mej nåt nytt.
Det finns en söm som heter osynlig fåll och den har t.om en egen pressarfot.
En sån pressarfot som bara legat orörd i alla dessa år.
Sömmen sys från baksidan och nålen tar bara fast några trådar, så det syns ingen söm på framsidan.
Jag var väl inte helt bra på det, så tittar man noga kan man hitta några svarta prickar.
Men det blev mycket bättre än att ha en hel söm iaf :)
Jag är så jättenöjd med klänningen.
Den blev precis så fin som jag hade tänkt mej :)
Eftersom jag planerade att ha min nya fina klänning på ett bröllop, så ville ju Tobbe matcha.
En fin rutig slips med tillhörande näsduk :)
Och självklart måste det ju synas att Teddy hör till samma familj.
Så på 4 - 5 timmar slängde jag ihop en skjorta åt han.
Jag hade inget mönster utan ritade av en köpt skjorta.
Därför fick det bli kortärmat, det var enklast så.
Armarna hade jag lyckats rita för breda på axeln, så därför fick det bli lite rynkat där.
Och ryggen hade jag råkat rita för bred, men det var ju bara att sy en söm mitt bak.
Det syns inte eftersom det är rutigt.
Jag är så nöjd över hur fin skjortan blev!
Synd att han kommer växa ur den nån gång...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar